Dödens vindpust
Det svider.
Sticker.
Och bränner.
Dina skrik som ekar bland trädens kraftiga grenar.
Redo att försvara sig.
För dödens vindpustar.
Dina ögon.
Som har sett.
Och lärt.
Hur man förgör en oskyldig människa på det mest bittra sätt.
Det ljusnar ibland.
För en kort sekund.
Ett andetag hinns med.
Men ett räcker inte långt.
Jag ser mig själv i flaskans lena botten.
En droppe ålar omkring.
Själv.
Instängd.
Det är vackert på nåt sätt.
Men det var då.
Nu svider det inte.
Eller sticker.
Eller bränner.
Du kan inte försvara dig längre.
Du har lärt ut den svarta konsten.
Och förstör.
Det ljusnar inte längre.
Nu är det inte vackert.
För droppen finns inte kvar.
Dödens vindpustar kommer.
Ingen kan försvara sig.
Vi dras ned till ett svart rum.
Fullt av smärta.
Skrik och skuggor.
Där vi blottar oss för dom.
Blir smekta av dem.
Och sakta förintas av deras smekingar som är i form
av läder piskandes mot våra nakna kroppar.
Det svider.
Sticker.
Och bränner.
Dina skrik som ekar bland trädens kraftiga grenar.
Redo att försvara sig.
För dödens vindpustar.
Dina ögon.
Som har sett.
Och lärt.
Hur man förgör en oskyldig människa på det mest bittra sätt.
Det ljusnar ibland.
För en kort sekund.
Ett andetag hinns med.
Men ett räcker inte långt.
Jag ser mig själv i flaskans lena botten.
En droppe ålar omkring.
Själv.
Instängd.
Det är vackert på nåt sätt.
Men det var då.
Nu svider det inte.
Eller sticker.
Eller bränner.
Du kan inte försvara dig längre.
Du har lärt ut den svarta konsten.
Och förstör.
Det ljusnar inte längre.
Nu är det inte vackert.
För droppen finns inte kvar.
Dödens vindpustar kommer.
Ingen kan försvara sig.
Vi dras ned till ett svart rum.
Fullt av smärta.
Skrik och skuggor.
Där vi blottar oss för dom.
Blir smekta av dem.
Och sakta förintas av deras smekingar som är i form
av läder piskandes mot våra nakna kroppar.
Dödens vindpust
Det svider.
Sticker.
Dina skrik som ekar bland trädens kraftiga grenar.
Sticker.
Och bränner.
Dina skrik som ekar bland trädens kraftiga grenar.
Redo att försvara sig.
För dödens vindpustar.
Dina ögon.
Som har sett.
Som har sett.
Och lärt.
Hur man förgör en oskyldig människa på det mest bittra sätt.
Hur man förgör en oskyldig människa på det mest bittra sätt.
Det ljusnar ibland.
För en kort sekund.
Ett andetag hinns med.
Men ett räcker inte långt.
Jag ser mig själv i flaskans lena botten.
En droppe ålar omkring.
Själv.
Instängd.
Instängd.
Det är vackert på nåt sätt.
Men det var då.
Nu svider det inte.
Eller sticker.
Eller bränner.
Eller bränner.
Du kan inte försvara dig längre.
Du har lärt ut den svarta konsten.
Och förstör.
Och förstör.
Det ljusnar inte längre.
Nu är det inte vackert.
För droppen finns inte kvar.
Dödens vindpustar kommer.
Ingen kan försvara sig.
Vi dras ned till ett svart rum.
Fullt av smärta.
Skrik och skuggor.
Där vi blottar oss för dom.
Blir smekta av dem.
Och sakta förintas av deras smekingar som är i form
av läder piskandes mot våra nakna kroppar.
jag hatar dig.
jag hatar mig själv för att jag tycker om dig.
jag hatar mig själv för att jag tycker om dig mer och mer för varje minut som går.
trots alla blåmärken jag fått av dig.
trots alla tårar jag fält pga dig.
Jag hatar mig själv för att jag tycker om dig.
Jag hatar mig själv för att jag tycker om dig mer och mer för varje minut som går.
Trots alla blåmärken jag fått av dig.
Trots alla tårar jag fält pågrund av dig.
Så det enda jag vill är, att vara nära dig.
