flaskbotten

Jag måste vara helt jävla dum i huvudet.

 

Tårarna rinner fortfarande.
Känns som att allt gick i kras.

Så fort jag hörde ''Nej'' då fick jag tusen knivar i magen.

 

Allt brast, jag vet inte vem jag är.
Paniken är kvar, min bästavän.

Knivarna sitter kvar och jag hör hennes röst eka.
''Nej''

 

Jag förstår inte vad jag gör för fel, det skulle inte krävas något av henne.
Men det enda man får är ett iskallt ''Nej'',
Nejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnej.

Det är inte normalt att det ekar så i huvudet.

 

Det känns precis som att jag håller på att dö.
Jag får kämpa för varje andetag, paniken sprider sig i kroppen.
Det sticker, bränns, svider. Försöker få ut allt i kroppen.

Sparkar, skriker, spottar, fräser, slår.
Ingenting går.

Paniken är kvar, ekot är kvar, knivarna fortsätter hugga och tårarna strömmar fortfarande.

Jag måste vara helt jävla dum i huvudet.

Keep on fighting!

 

Är jag kär igen?
Är jag kär i henne igen?

 

Detta är denna Henne.

 

Vi har försökt, för många gånger.

Jag älskar henne så det gör ont.
Så många nätter fulla av tårar för att det inte funkar.

Vi funkar inte som par.

 

 

Glädjen som uppstår i kroppen när jag tänker tillbaka och ser dessa bilder är utom ord.

 

Men vad ska man göra...

Jag får helt enkelt acceptera att hon är den enda jag kommer älska.
Den enda jag kommer vara kär i.

She's the only one.

 

Forever yours.

Det är något allvarligt fel på mig.

Jag börjar få känslor för ett svin.

Ett stort svin.

 

Han som playar alla.

Han som inte bryr sig.

Han som knarkar.

 

Det är just han, som jag har fallit för.

 

Ibland undrar jag hur blåst jag kan vara.

Blir det värre?
Eller stannar det nu?

 

Jag är så jävla trött på mig själv.

Varför kan jag inte få försvinna?

 

Det har börjat igen.
Kul grej från början.
Pirret i magen kom tillbaka, hans blickar gjorde mig nervös, osäker, glad och rädd.
Lite för glad så dom negativa känslorna spolades iväg.

 

Jag gör allt han ber om, kan inte stå emot.
Han ser nog det som en kul grej, se vad man kan få mig att göra.

Och när det gäller hans böner, då blir alla besvarade.

 

Jag är fast.
Jag gör allt för honom, och det skrämmer mig.
Det skrämmer att han har sån kontroll över mig.
Det som är värst är att jag börjar tycka om honom.
Tycka om att jag slipper ta ansvar för mig själv på nätterna för då bestämmer han.

 

Ingen demon. Inget huvudspöke.

En riktig man.

 

Han kommer bli min död.