ångest ångest ångest

fan.. ångest ångest ångest.
den dödar mig.
sitter i skolan, försöker jobba men inget går.
han står bakom mig och andas mig i nacken, men jag ser honom stå framför mig.
snälla.. gå här ifrån.
ett par minuter utan dig är allt jag begär.
du förstör så jävla mycket.
alla dessa nätter utan sömn, hoppet om att dagen ska gå utan att ha dig vid min sida.
jag orkar inte med dig längre.
men vad jag än gör så försvinner du inte...
snälla, fina, älskade demon.
lämna mig ifred.

av tortyrredskapen du använde

Dina fingrar smeker min ruttna kropp.
Att vara naken inför dig en sista gång.
Känna din blick tränga sig in till mitt värsta jag.
Det svider.
Men jag älskar dig.
För som du sa.
Det kommer alltid vara du och jag.
Min älskade demon.
Så blind av slagen.
Av tortyrredskapen du använde.
Dina fingrar smeker min ruttna kropp.
Att vara naken inför dig en sista gång.
Känna din blick tränga sig in till mitt värsta jag.

Det svider.
Men jag älskar dig.
För som du sa.
Det kommer alltid vara du och jag.
Min älskade demon.

Så blind av slagen.
Av tortyrredskapen du använde.

Förgiftad själ

Du lämnar mig aldrig.
Försvinner inte..
Aldrig.
Kommer du stå bredvid mig resten av mitt såkallade liv?
Eller kommer du släppa ditt bittra grepp om min förgiftade själ som du lett mot och givit smärta?
Du lämnar mig aldrig.
Försvinner inte.

Aldrig.
Kommer du stå bredvid mig resten av mitt såkallade liv?
Eller kommer du släppa ditt bittra grepp om min förgiftade själ som du lett mot och givit smärta?

du finns inte

Du finns inte. Du finns inte.
Huvudet mellan knäna.
Handflatorna som slår mig på tinningen.
Du finns inte. Du finns inte.
Skriker.
Reser mig häftigt upp.
Vänder mig om.
Och där står du.
Vacker som en dag.
Du finns inte. Du finns inte.
Du finns inte. Du finns inte.
Huvudet mellan knäna.
Handflatorna som slår mig på tinningen.
Du finns inte. Du finns inte.
Skriker.
Reser mig häftigt upp.
Vänder mig om.
Och där står du.
Vacker som en dag.
Du finns inte. Du finns inte.

Trettonde October

Helvete. 
Trettonde October. 

Den dagen jag fruktar mest av allt under året, är just den trettonde. 
Nu är den här.

13 October 2008.
Då tog en man min kropp.
Och tog min själ med sig.

Titta dig i ögonen och le

Du är här igen. 
Du lutar huvudet mot min axel och andas tungt.
Varje andetag du tar, ger mig en tår. 
För dom andetagen bekräftar att du finns.

Jag måste bli av med dig.
Snabbt som fan. 
Jag ska göra så som två människor har sagt till mig att göra:
''Ställ dig upp, titta honom i ögonen och le! Samtidigt som du säger till honom att han inte finns''
Men jag kan inte. 
Jag är inte stark nog än för det.

Blir jag någonsin tillräckligt stark för att kunna le mot dig? 
Veta att du inte finns? 
Att det bara är hallucinationer?
Det återstår att se.

jävla fitta

Det är så jävla skönt att inte ha falska människor i ens liv längre!
Alltså, fattar inte att jag har kunnat leva så i ett år.
Herrejösses.
Falska jävla människor som snackar så jävla mycket skit, som man trodde man kunde lita på kan verkligen dra åt helvete.
Men tur som fan är det att dom hittar dit alltså.
Dra ned dit med dig själv och dina jävla lögner och se fan till att stanna där.
För jag är fan värd bättre!

RSS 2.0