Jag måste be dig om en sak
Jag måste be dig om en sak.
Trots allt du har gjort.
Dra åt helvete.
Jag behöver faktiskt inte detta.
Men du lever på mina ekande skrik i mörket.
En ond vind skakar.
Och jag vet precis.
Att det är du.
På en grusväg vid fältet.
Står du och ler.
Oranga lamm går tysta förbi.
När ängeln dör.
Du skrapar dina rutor igen.
Medan stan förblöder.
Du är stolt.
För du har äntligen lyckats.
Grattis.
Du har brutit ned det sista som var kvar av mig.
Jag måste be dig om en sak.
Trots allt du har gjort.
Dra åt helvete.
Jag behöver faktiskt inte detta.
Men du lever på mina ekande skrik i mörket.
En ond vind skakar.
Och jag vet precis.
Att det är du.
På en grusväg vid fältet.
Står du och ler.
Oranga lamm går tysta förbi.
När ängeln dör.
Du skrapar dina rutor igen.
Medan stan förblöder.
Du är stolt.
För du har äntligen lyckats.
Grattis.
Du har brutit ned det sista som var kvar av mig.
snälla älskade mig själv
Kan du ge mig en minuts frihet.
Snälla.
Utan dina skrik.
Långt bort härifrån.
Jag tänker inte ställa mig ner på knä för mig själv.
Men snälla.
Älskade mig själv.
Kan du lämna mig ifred?
Kan du ge mig en minuts frihet.
Snälla.
Utan dina skrik.
Långt bort härifrån.
Jag tänker inte ställa mig ner på knä för mig själv.
Men snälla.
Älskade mig själv.
Kan du lämna mig ifred?
BARA SKUGGORNA I DAMMET HADE TID
Han tittar.
Vart jag går, i försök för att vara ensam, misslyckas jag.
För han står alltid bakom mig.
Vartenda steg jag tar, noterar han.
Och följer efter.
Min älskade demon och jag, vi har skapat ett nytt liv.
Där bara vi existerar.
Långt ifrån verkligheten.
Men det gör inget, för jag är ju aldrig ensam.
Begäret har sakta domnat bort.
Att få vara ensam med bara mig själv.
Långt ifrån dig.
Men nu överlever jag knappt utan dina ord ekandes, dina steg som bara jag ser, hur du ler och säger att det är bara vi nu.
Längre bort från denna värld kommer vi inte.
Vi står bortom dimman, vid ett vägskäl.
Han gick före och visade vilken väg jag skulle föra min ruttna kropp till.
Jag följde efter.
Han tog mig till en plats, där bara skuggorna i dammet hade tid.
Han tittar.
Vart jag går, i försök för att vara ensam, misslyckas jag.
För han står alltid bakom mig.
Vartenda steg jag tar, noterar han.
Och följer efter.
Min älskade demon och jag, vi har skapat ett nytt liv.
Där bara vi existerar.
Långt ifrån verkligheten.
Men det gör inget, för jag är ju aldrig ensam.
Begäret har sakta domnat bort.
Att få vara ensam med bara mig själv.
Långt ifrån dig.
Men nu överlever jag knappt utan dina ord ekandes, dina steg som bara jag ser, hur du ler och säger att det är bara vi nu.
Längre bort från denna värld kommer vi inte.
Vi står bortom dimman, vid ett vägskäl.
Han gick före och visade vilken väg jag skulle föra min ruttna kropp till.
Jag följde efter.
Han tog mig till en plats, där bara skuggorna i dammet hade tid.
Rubrik
Free the dungeons of the innocent
The king will kneel
And let his kingdom rise.
Free the dungeons of the innocent,
The king will kneel,
And let his kingdom rise.
le igen
Du är vacker.
Unik.
Helt underbar.
Du får mig att le.
Känna glädje igen.
Det var många år sen jag kände så.
Mina känslor för dig bara växer sig allt starkare
Men jag vet att du inte känner detsamma.
Det gör mig livrädd.
livets gång
Jag har inga fler ord att ge dig,
Låt tiden flyga iväg,
Återvänd till nuet när du kan se klart,
Please don't make a fool of me.
Här sitter man,
Med musikens toner som sällskap,
Dova ord ekar,
Ingen logik.
Någonstans i en källa,
Som ingen finner,
Finns något extraordiärt.
Hitta vägen dit,
Är själva livets gång.
Jag har inga fler ord att ge dig.
Låt tiden flyga iväg.
Återvänd till nuet när du kan se klart.
Please don't make a fool of me.
Här sitter jag.
Med musikens toner som sällskap.
Dova röster ekar.
Ingen logik.
Någonstans i en källa.
Som ingen finner.
Finns något extraordiärt.
Hitta vägen dit.
Är själva livets gång.
Är det värt det?
''Forever yours.
Mot oändligheten och vidare.''
Kommer du ihåg det?
Att jag en gång var en stor del av ditt liv.
Att jag en gång var en stor del av ditt liv.
När det bara var du och jag.
Mot denna värld.
Mot denna värld.
Vi söker tillbaka.
Söker efter vår försvunna tid.
Letar.
Utan resultat.
Ska vi låta varann gå vidare?
Eller fortsätta på denna stigen som vi båda vet vart den slutar?
Är det värt detta?
Eller fortsätta på denna stigen som vi båda vet vart den slutar?
Är det värt detta?
Vi kan våra datum perfekt.
Men att skriva dem,
Men att skriva dem,
Skulle bara väcka allt.
Väcka honom igen.
Och det vet du.
Väcka honom igen.
Och det vet du.
And now what?
Ångesten kryper närmre.
Känner dess kraft som blir allt starkare.
Vrider och vänder på mig.
Ingenting hjälper.
Ingenting hjälper.
Tillbaka på ruta ett.
Ännu en gång.
Ännu en gång.
Andas. Andas. Andas.
Handen på magen och känner hur bröstkorgen lyfts upp,
I ett djupt andetag.
Håller andan.
Paniken som borde växt och smärtan som borde kommit.
Dök aldrig upp.
Paniken som borde växt och smärtan som borde kommit.
Dök aldrig upp.
and back again
Kan du ge mig en minuts frihet.
Snälla.
Utan dina skrik.
Långt bort härifrån.
Långt bort härifrån.
Jag tänker inte ställa mig ner på knä för mig själv.
Men snälla.
Älskade mig själv.
Kan du lämna mig ifred?
