välkommen ditt svin!
Ännu en vacker övertygelse.
Av att män är svin.
Det finns inget gott i dem.
Av att män är svin.
Det finns inget gott i dem.
Men hur kan dom fejka så förbannat bra?
Känns som att alla killar får en lektion i hur såra flickor och förvirra dem totalt.
Som sagt, män är inget annat än äckliga svin.
Och du är det största svinet av de.
Jag hoppas det var värt det.
Vår natt.
Vår natt.
Var den också med i ditt spel?
Jag hoppas verkligen att du vet hur mycket du har sårat mig.
Hur djupt såren sitter.
Hur djupt såren sitter.
Du är borta nu.
Lång borta.
Lång borta.
Och du är på en plats där du alltid kommer förbli för mig.
Du är på platsen där alla andra tidigare svin i mitt liv är.
Du är på platsen där alla andra tidigare svin i mitt liv är.
Du kommer passa bra där.
Välkommen!
Välkommen!
Lilla du
Anledningen till att jag fortfarande lever.
Tusen piskrapp eller nya sår
Det är svårt att tänka klart.
När du står och skrattar åt mig.
När du står och skrattar åt mig.
När du pekar mot rakbladet som ligger och väntar.
Jag vet vad du vill att jag ska göra.
Så fort jag tänker tanken att ta upp det och låta det smeka min hud.
Då nickar du, tittar mig djupt i ögonen och småler.
Varje gång jag skrattar.
Varje gång jag mår bra, känner glädjen åka runt i min kropp.
Varje gång jag mår bra, känner glädjen åka runt i min kropp.
När glädjen dansar, då dör en bit av dig.
Då ler du inte. Du bara står där och ser besviken ut.
Och tvingar ångesten att återvända.
När jag skadar mig.
Sitter du och ler, nickar, och ler ännu mer.
Sitter du och ler, nickar, och ler ännu mer.
För då blir du starkare.
Det är lättare att få din vilja fram.
För då kan du låta ångesten försvinna ett tag.
För då kan du låta ångesten försvinna ett tag.
Om jag skadar mig.
Men det är du som bestämmer.
Ångest som smärtar som tusen piskrapp eller nya sår.
Det är dina alternativ.
Måste bevisa att jag kan
Jag måste bevisa att jag kan.
Kan. Kan. Kan.
Jag må vara liten och ledsen.
Men jag kan.
Jag kan skriva en uppsats om Europa.
Men jag finner ingen anledning till att ödsla energi på ett sånt värdelöst ämne som knappt rör mig i ryggen.
Jo, jag har en anleding.
Då kan betygsättarna läsa den.
Få bra betyg i svenska i allafall.
Bra. Bra. Stora. Höga.
Betyg.
Fast det finns inte så mycket att skriva om Europa.
Visst det finns ju floder, hav, länder, EU, klimat, inversteringar, industrier och allt sånt.
Men egentligen, vem har någon glädje av att veta det?
Man blir ju bara deprimerad av att se så tydligt hur världen går åt fel håll.
Vi försöker, hittar på de konstigaste sakerna, kommer på olika förvirrande namn för att vi ska verka smarta.
Övertala oss själva att vi kan, att det vi gör funkar.
Men allt vi gör, i hopp om att allt ska bli bra, att utvecklingen ska gå framåt.
Misslyckas vi något så extremt.
Det finns dock ett ämne jag kan diskutera om och prata om i evigheter.
Människan.
Vår utveckling. Allt.
Enligt min åsikt, är människan ett svin.
Vår art har hittills bara förstört.
Vi skapar orättvisor, konflikter mellan varandra som vilar i luften.
Varför är det krig? Vad utlöste dom?
Varför är så många djurarter utrotningshotade?
Miljökatastrofer? Alla föroreningar? Utsläpp?
Men kom igen, tänk efter lite.
Människan är ju skyldig till allt detta!
Vår art söker tillsfredställelse, överallt. När vi fått det, så söker vi efter ny.
Vi är sådana egoister. Vi är så respektlösa mot andra människor i vår närhet, mot samhället.
Men egentligen så kan jag inte säga så mycket. Jag är också en människa.
Kan verkligen skämmas över att vara det ibland.
En fråga som lurar i huvudet hela tiden, när ska människan börja tänka efter?
Och ta ansvar för sina handlingar?
Hmm.. Detta skulle ju bli en text jag skulle visa för en lärare.
Tror han skulle suckat, idiotförklarat mig sen gå.
Överväger om jag ska visa detta.
Detta blev ju bara en text om mina åsikter som jag spytt ut och låtit fingrarna dansa över tangentbordet.
Aja. Taskig dag för att försöka vara smart.
Bit mig.
Kan. Kan. Kan.
Jag må vara liten och ledsen.
Men jag kan.
Jag kan skriva en uppsats om Europa.
Men jag finner ingen anledning till att ödsla energi på ett sånt värdelöst ämne som knappt rör mig i ryggen.
Jo, jag har en anleding.
Då kan betygsättarna läsa den.
Få bra betyg i svenska i allafall.
Bra. Bra. Stora. Höga.
Betyg.
Fast det finns inte så mycket att skriva om Europa.
Visst det finns ju floder, hav, länder, EU, klimat, inversteringar, industrier och allt sånt.
Men egentligen, vem har någon glädje av att veta det?
Man blir ju bara deprimerad av att se så tydligt hur världen går åt fel håll.
Vi försöker, hittar på de konstigaste sakerna, kommer på olika förvirrande namn för att vi ska verka smarta.
Övertala oss själva att vi kan, att det vi gör funkar.
Men allt vi gör, i hopp om att allt ska bli bra, att utvecklingen ska gå framåt.
Misslyckas vi något så extremt.
Det finns dock ett ämne jag kan diskutera om och prata om i evigheter.
Människan.
Vår utveckling. Allt.
Enligt min åsikt, är människan ett svin.
Vår art har hittills bara förstört.
Vi skapar orättvisor, konflikter mellan varandra som vilar i luften.
Varför är det krig? Vad utlöste dom?
Varför är så många djurarter utrotningshotade?
Miljökatastrofer? Alla föroreningar? Utsläpp?
Men kom igen, tänk efter lite.
Människan är ju skyldig till allt detta!
Vår art söker tillsfredställelse, överallt. När vi fått det, så söker vi efter ny.
Vi är sådana egoister. Vi är så respektlösa mot andra människor i vår närhet, mot samhället.
Men egentligen så kan jag inte säga så mycket. Jag är också en människa.
Kan verkligen skämmas över att vara det ibland.
En fråga som lurar i huvudet hela tiden, när ska människan börja tänka efter?
Och ta ansvar för sina handlingar?
Hmm.. Detta skulle ju bli en text jag skulle visa för en lärare.
Tror han skulle suckat, idiotförklarat mig sen gå.
Överväger om jag ska visa detta.
Detta blev ju bara en text om mina åsikter som jag spytt ut och låtit fingrarna dansa över tangentbordet.
Aja. Taskig dag för att försöka vara smart.
Bit mig.
Sluta andas
Fan.
Det enda stället jag känner mig trygg på.
Med den enda människan jag kan slappna av med.
Må bra.
Då kommer han.
Detta händer inte.
Nej.
Han är inte här.
Försvinn.
Sluta andas på mig.
Sluta stirra.
Vill bara springa till den fantastiska människan, men vågar inte.
Hur skulle han reagera?
Skulle han bett mig gå?
Dra åt helvete?
Eller skulle han bara kramat mig och viskat att allt blir bra, att han inte finns?
Jag vågar inte ta reda på det.
Vad gör jag nu?
Kan inte säga något.
Är paralyserad.
Sluta andas. Sluta titta. Sluta peka. Sluta le.
Du finns inte. Okey?
Han finns inte.
Förstå det Emma förfan.
Väx upp.
Men han är här.
Han speglar sig i teven och blåser mig i nacken.
Han är här.
Och han låter mig inte vara ifred.
En dag, en timme, en minut.
Är allt jag begär.
Det enda stället jag känner mig trygg på.
Med den enda människan jag kan slappna av med.
Må bra.
Då kommer han.
Detta händer inte.
Nej.
Han är inte här.
Försvinn.
Sluta andas på mig.
Sluta stirra.
Vill bara springa till den fantastiska människan, men vågar inte.
Hur skulle han reagera?
Skulle han bett mig gå?
Dra åt helvete?
Eller skulle han bara kramat mig och viskat att allt blir bra, att han inte finns?
Jag vågar inte ta reda på det.
Vad gör jag nu?
Kan inte säga något.
Är paralyserad.
Sluta andas. Sluta titta. Sluta peka. Sluta le.
Du finns inte. Okey?
Han finns inte.
Förstå det Emma förfan.
Väx upp.
Men han är här.
Han speglar sig i teven och blåser mig i nacken.
Han är här.
Och han låter mig inte vara ifred.
En dag, en timme, en minut.
Är allt jag begär.
Too young honey
I'm too young to fall in love.
Much too young.
Much too young.
I'll bleed you dry
Open up your eyes.
You keep on crying baby.
I'll bleed you dry.
You keep on crying baby.
I'll bleed you dry.
Han är på god väg att bli mästaren
Tänk Emma. Tänk.
Klockan tickar.
Allting går.
Ångesten kommer.
Sakta.
Snart, snart, snart.
Åh jag hälsar ångesten välkommen!
Samma som innan.
Tänk Emma. Tänk.
Ärren lyser.
Tittar. Tittar.
Det är vackert. Fast ändå så fruktansvärt plågsamt att vila blicken på.
Ändå gör jag det så ofta.
Jag är en spelpjäs i ditt spel.
Ditt egna game.
Jag tror att du är imponerad av dig själv, vad du kan göra.
Hur förvirrad och förstörd du kan göra en fjortonåring med hjälp av några meningar, hjärtan och smileysar.
Allt det där som inte betyder någonting egentligen.
Ditt namn ekar mellan hörnen.
Han utalar ditt namn vackert.
Men med ilska i rösten.
Han är nog svartsjuk.
Tänk Emma. Tänk.
Det är bara en lek.
Förstå att det inte betyder någonting.
Jag vill tro.
Hoppas.
jag kommer aldrig sluta hoppas.
Men återigen.
Tänk Emma. Tänk.
Han är blott en i mängden av alla män som förstört dig.
Och han är på god väg att bli mästaren.
För han kommer döda mig.
Klockan tickar.
Allting går.
Ångesten kommer.
Sakta.
Snart, snart, snart.
Åh jag hälsar ångesten välkommen!
Samma som innan.
Tänk Emma. Tänk.
Ärren lyser.
Tittar. Tittar.
Det är vackert. Fast ändå så fruktansvärt plågsamt att vila blicken på.
Ändå gör jag det så ofta.
Jag är en spelpjäs i ditt spel.
Ditt egna game.
Jag tror att du är imponerad av dig själv, vad du kan göra.
Hur förvirrad och förstörd du kan göra en fjortonåring med hjälp av några meningar, hjärtan och smileysar.
Allt det där som inte betyder någonting egentligen.
Ditt namn ekar mellan hörnen.
Han utalar ditt namn vackert.
Men med ilska i rösten.
Han är nog svartsjuk.
Tänk Emma. Tänk.
Det är bara en lek.
Förstå att det inte betyder någonting.
Jag vill tro.
Hoppas.
jag kommer aldrig sluta hoppas.
Men återigen.
Tänk Emma. Tänk.
Han är blott en i mängden av alla män som förstört dig.
Och han är på god väg att bli mästaren.
För han kommer döda mig.
Vilken bortförklaring blir det idag?
Jag är rädd för dig.
För dina ord.
För dina handlingar, allt du gör.
Men jag vill bara vara nära dig.
Trots allt.
Trots att allt du sagt kanske bara varit tomma ord.
Små löjliga lögner enligt dig.
Men stora brutala enligt mig.
Jag vet ingenting säkert.
Kommer nog aldrig göra.
Hur blir det ikväll?
Du sa så mycket igår.
Var det också lögner?
Jag väntar bara på din anledning till att det inte går.
Undran över vilken bortförklaring det blir idag.
Blir det samma som i förrgår eller har du en ny idag?
Inget blev bra. Fan vilken dålig text.
Usch. Kan inte tänka.
Bara på vilken jävla looser jag är.
Hur jag kan tro på dina lögner.
Men det är väl så det är, när man är kär i en dröm?
För dina ord.
För dina handlingar, allt du gör.
Men jag vill bara vara nära dig.
Trots allt.
Trots att allt du sagt kanske bara varit tomma ord.
Små löjliga lögner enligt dig.
Men stora brutala enligt mig.
Jag vet ingenting säkert.
Kommer nog aldrig göra.
Hur blir det ikväll?
Du sa så mycket igår.
Var det också lögner?
Jag väntar bara på din anledning till att det inte går.
Undran över vilken bortförklaring det blir idag.
Blir det samma som i förrgår eller har du en ny idag?
Inget blev bra. Fan vilken dålig text.
Usch. Kan inte tänka.
Bara på vilken jävla looser jag är.
Hur jag kan tro på dina lögner.
Men det är väl så det är, när man är kär i en dröm?
Redo att möta världen med nya ögon
Vackra ord.
Som framstår som ett förskräckligt dovt skrämmel.
Det är du som har skapat dem.
Därför är de så vackra. Så förskräckliga.
Så farliga.
Vi kastar oss in i mörkret.
Och blir omfamnade.
Våra medmänniskor där är unika.
Deras tortyr mot oss är vacker.
De bryter sig in i våra kroppar, tar våra själar och förgiftar dem.
Dödar dem.
Till slut kastar de ut oss.
Nu var vi klara.
Redo att möta världen med nya ögon.
Vackra ord.
Som framstår som ett förskräckligt dovt skrämmel.
Det är du som har skapat dem.
Därför är de så vackra. Så förskräckliga.
Så farliga.
Vi kastar oss in i mörkret.
Och blir omfamnade.
Våra medmänniskor där är unika.
Deras tortyr mot oss är vacker.
De bryter sig in i våra kroppar, tar våra själar och förgiftar dem.
Dödar dem.
Till slut kastar de ut oss.
Nu var vi klara.
Redo att möta världen med nya ögon.
När jag inte vet
När jag inte vet.
När jag inte känner någon livsglädje alls.
Då det inte finns någonting som förenklar de ångestfyllda dagarna.
Då existerar inget, förutom min demon.
För han finns alltid där.
När han ler mot mig, blir jag livrädd.
Men jag känner mig ändå trygg.
För jag vet att han inte lämnar mig.
Hur dåligt jag än mår, vad jag än gör för skit.
Så finns han alltid kvar.
När jag inte vet.
När jag inte känner någon livsglädje alls.
Då det inte finns någonting som förenklar de ångestfyllda dagarna.
Då existerar inget, förutom min demon.
För han finns alltid där.
När han ler mot mig, blir jag livrädd.
Men jag känner mig ändå trygg.
För jag vet att han inte lämnar mig.
Hur dåligt jag än mår, vad jag än gör för skit.
Så finns han alltid kvar.
