Allt du sa blev det jag ville
Ligger i massorna sönder skrapad och blodig.
Jag är kvar där du lämnade mig.
Vägen tar aldrig slut, haltandes fram till sjön står jag kvar.
Kvar i trasorna som täcker resterna av min kropp, kvar med tårarna, jag är kvar med dig.
Du lämnade en del av dig själv på min kropp, jag fick din ångest och din plågade själ slängd över mig.
Du lämnade en del av dig själv på min kropp, jag fick din ångest och din plågade själ slängd över mig.
Jag vet att du en gång har funnits, det är bara till att kolla på mig så får jag det bekräftat.
Vi möts vid slutet av bryggan, du står snett bredvid mig och håller min hand.
Våra händer förenas och vårt blod blandas. Våra kroppar är ett.
Du har trängt dig in i min själ och lekt med den tills det blev din.
Tills allt du sa blev det jag ville.
Du har trängt dig in i min själ och lekt med den tills det blev din.
Tills allt du sa blev det jag ville.
Jag ligger fortfarande kvar i massorna, sönder skrapad och blodig.
Jag är fortfarande kvar där du lämnade mig.
Jag är fortfarande kvar där du lämnade mig.
Detta har du skapat
Se mig i ögonen.
Nedbruten, blodet som fläckar sig på allt jag rör, svarta tårar.
Nedbruten, blodet som fläckar sig på allt jag rör, svarta tårar.
Mina såkallade kläder ligger i trasor. .
Jag ska flå mig själv.
Innan han hinner.
Jag vill känna att jag har haft några egna val innan han förgör mig.
Innan han hinner.
Jag vill känna att jag har haft några egna val innan han förgör mig.
Känna mig ren.
Tanken på att han tog på mig överallt gör mig galen.
Min kropp. Inte hans.
Ingen gav honom rätten till att göra det han gjorde, allra minst jag.
Men någonstans under nattens timmar gick det fel.
Ingen gav honom rätten till att göra det han gjorde, allra minst jag.
Men någonstans under nattens timmar gick det fel.
Hur kunde han fortsätta?
Jag skrek, blödde och slog honom.
Jag skrek, blödde och slog honom.
Dagen efter bad han om ursäkt och sa att han var lite för full och att vi missförstod varann.
Så, se mig i ögonen.
Detta har du skapat.
Detta har du skapat.
Sparkar, skriker, spottar, fräser, slår
Jag måste vara helt jävla dum i huvudet.
Tårarna rinner fortfarande.
Känns som att allt gick i kras.
Känns som att allt gick i kras.
Så fort jag hörde ''Nej'' då fick jag tusen knivar i magen.
Allt brast, jag vet inte vem jag är.
Paniken är kvar, min bästavän.
Paniken är kvar, min bästavän.
Knivarna sitter kvar och jag hör hennes röst eka.
''Nej''
''Nej''
Jag förstår inte vad jag gör för fel, det skulle inte krävas något av henne.
Men det enda man får är ett iskallt ''Nej'',
Nejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnej.
Men det enda man får är ett iskallt ''Nej'',
Nejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnej.
Det är inte normalt att det ekar så i huvudet.
Det känns precis som att jag håller på att dö.
Jag får kämpa för varje andetag, paniken sprider sig i kroppen.
Det sticker, bränns, svider. Försöker få ut allt i kroppen.
Jag får kämpa för varje andetag, paniken sprider sig i kroppen.
Det sticker, bränns, svider. Försöker få ut allt i kroppen.
Sparkar, skriker, spottar, fräser, slår.
Ingenting går.
Ingenting går.
Paniken är kvar, ekot är kvar, knivarna fortsätter hugga och tårarna strömmar fortfarande.
Jag måste vara helt jävla dum i huvudet.
!
Keep on fighting!
The only one
Är jag kär igen?
Är jag kär i henne igen?
Är jag kär i henne igen?
Detta är denna Henne.
Vi har försökt, för många gånger.
Jag älskar henne så det gör ont.
Så många nätter fulla av tårar för att det inte funkar.
Så många nätter fulla av tårar för att det inte funkar.
Vi funkar inte som par.
Glädjen som uppstår i kroppen när jag tänker tillbaka och ser dessa bilder är utom ord.
Men vad ska man göra...
Jag får helt enkelt acceptera att hon är den enda jag kommer älska.
Den enda jag kommer vara kär i.
Den enda jag kommer vara kär i.
She's the only one.
Forever yours.
Det är just han
Det är något allvarligt fel på mig.
Jag börjar få känslor för ett svin.
Ett stort svin.
Han som playar alla.
Han som inte bryr sig.
Han som knarkar.
Det är just han, som jag har fallit för.
Ibland undrar jag hur blåst jag kan vara.
Blir det värre?
Eller stannar det nu?
Eller stannar det nu?
Jag är så jävla trött på mig själv.
Varför kan jag inte få försvinna?
Fast
Det har börjat igen.
Kul grej från början.
Pirret i magen kom tillbaka, hans blickar gjorde mig nervös, osäker, glad och rädd.
Lite för glad så dom negativa känslorna spolades iväg.
Kul grej från början.
Pirret i magen kom tillbaka, hans blickar gjorde mig nervös, osäker, glad och rädd.
Lite för glad så dom negativa känslorna spolades iväg.
Jag gör allt han ber om, kan inte stå emot.
Han ser nog det som en kul grej, se vad man kan få mig att göra.
Han ser nog det som en kul grej, se vad man kan få mig att göra.
Och när det gäller hans böner, då blir alla besvarade.
Jag är fast.
Jag gör allt för honom, och det skrämmer mig.
Det skrämmer att han har sån kontroll över mig.
Det som är värst är att jag börjar tycka om honom.
Tycka om att jag slipper ta ansvar för mig själv på nätterna för då bestämmer han.
Jag gör allt för honom, och det skrämmer mig.
Det skrämmer att han har sån kontroll över mig.
Det som är värst är att jag börjar tycka om honom.
Tycka om att jag slipper ta ansvar för mig själv på nätterna för då bestämmer han.
Ingen demon. Inget huvudspöke.
En riktig man.
Han kommer bli min död.
Snart kommer han upp i en högre level
Jag har inget val.
Jag har inte ens viljan att finnas kvar.
Jag har inte ens viljan att finnas kvar.
För mitt liv är inte mitt längre.
Han styr allt som händer.
Han styr allt som händer.
Han styr min kropp, mina tankar och allt jag gör.
Stolt som fan är han.
För han har skapat sitt egna spel.
Som går ut på att förstöra mig.
Han spelar väldigt bra.
Han kan reglerna utantill.
Han kan reglerna utantill.
Men jag har inte fått några regler, ingenting.
Jag förstår inte vad jag gör här.
Jag försöker.
Håller tillbaka mig själv.
Accepterar situationen.
Accepterar situationen.
Men snart går det inte längre.
Snart blir det som han vill, snart kommer han upp i en högre level.
Snart blir det som han vill, snart kommer han upp i en högre level.
Snart får han se blodet måla väggarna, de krossade flaskorna, de trubbiga rakbladen, sönderslitna kläder.
För snart förlorar jag kontrollen.
För jag har inget val.
Allra minst viljan att finnas kvar.
No Meaning
You're just somebody that I used to know.
Happy
Glad tjej som har en underbar pojkvän som hon ska umgås med hela helgen.
Långt där nere
Du faller. Länge.
Långt ner.
Djupt. Tills du ser mig.
Där nere. Längst där nere.
Där finns jag. Hej.
Allt är tungt. Vinden som smeker våra kinder där nere.
Djupt nere. Långt nere.
Där nere. Nere helt enkelt.
Skuggorna kring mina väggar skrattar.
Tungt.
Kniven han bär på rispar min hud.
När tolvslaget inträffar, tar han mitt liv.
Du trivs också här nere.
Långt här nere.
Alla kroppar som tappar sin kraft.
Och svek dom.
Tolvslaget inträffade. Kniven som smekte så bittert.
Dina slag som gav märken på min kropp.
Dina ord som piskade mig.
Det var menat. Jag skulle dö.
Han lyckades döda en del av mig.
Lilla Robin, du lyckades.
Du faller. Länge.
Långt ner.
Djupt. Tills du ser mig.
Där nere. Längst där nere.
Där finns jag. Hej.
Allt är tungt. Vinden som smeker våra kinder där nere.
Djupt nere. Långt nere.
Där nere. Nere helt enkelt.
Skuggorna kring mina väggar skrattar.
Tungt.
Kniven han bär på rispar min hud.
När tolvslaget inträffar, tar han mitt liv.
Du trivs också här nere.
Långt här nere.
Alla kroppar som tappar sin kraft.
Och svek dom.
Tolvslaget inträffade. Kniven som smekte så bittert.
Dina slag som gav märken på min kropp.
Dina ord som piskade mig.
Det var menat. Jag skulle dö.
Han lyckades döda en del av mig.
Lilla Robin, du lyckades.
välkommen ditt svin!
Ännu en vacker övertygelse.
Av att män är svin.
Det finns inget gott i dem.
Av att män är svin.
Det finns inget gott i dem.
Men hur kan dom fejka så förbannat bra?
Känns som att alla killar får en lektion i hur såra flickor och förvirra dem totalt.
Som sagt, män är inget annat än äckliga svin.
Och du är det största svinet av de.
Jag hoppas det var värt det.
Vår natt.
Vår natt.
Var den också med i ditt spel?
Jag hoppas verkligen att du vet hur mycket du har sårat mig.
Hur djupt såren sitter.
Hur djupt såren sitter.
Du är borta nu.
Lång borta.
Lång borta.
Och du är på en plats där du alltid kommer förbli för mig.
Du är på platsen där alla andra tidigare svin i mitt liv är.
Du är på platsen där alla andra tidigare svin i mitt liv är.
Du kommer passa bra där.
Välkommen!
Välkommen!
Lilla du
Anledningen till att jag fortfarande lever.
Tusen piskrapp eller nya sår
Det är svårt att tänka klart.
När du står och skrattar åt mig.
När du står och skrattar åt mig.
När du pekar mot rakbladet som ligger och väntar.
Jag vet vad du vill att jag ska göra.
Så fort jag tänker tanken att ta upp det och låta det smeka min hud.
Då nickar du, tittar mig djupt i ögonen och småler.
Varje gång jag skrattar.
Varje gång jag mår bra, känner glädjen åka runt i min kropp.
Varje gång jag mår bra, känner glädjen åka runt i min kropp.
När glädjen dansar, då dör en bit av dig.
Då ler du inte. Du bara står där och ser besviken ut.
Och tvingar ångesten att återvända.
När jag skadar mig.
Sitter du och ler, nickar, och ler ännu mer.
Sitter du och ler, nickar, och ler ännu mer.
För då blir du starkare.
Det är lättare att få din vilja fram.
För då kan du låta ångesten försvinna ett tag.
För då kan du låta ångesten försvinna ett tag.
Om jag skadar mig.
Men det är du som bestämmer.
Ångest som smärtar som tusen piskrapp eller nya sår.
Det är dina alternativ.
Måste bevisa att jag kan
Jag måste bevisa att jag kan.
Kan. Kan. Kan.
Jag må vara liten och ledsen.
Men jag kan.
Jag kan skriva en uppsats om Europa.
Men jag finner ingen anledning till att ödsla energi på ett sånt värdelöst ämne som knappt rör mig i ryggen.
Jo, jag har en anleding.
Då kan betygsättarna läsa den.
Få bra betyg i svenska i allafall.
Bra. Bra. Stora. Höga.
Betyg.
Fast det finns inte så mycket att skriva om Europa.
Visst det finns ju floder, hav, länder, EU, klimat, inversteringar, industrier och allt sånt.
Men egentligen, vem har någon glädje av att veta det?
Man blir ju bara deprimerad av att se så tydligt hur världen går åt fel håll.
Vi försöker, hittar på de konstigaste sakerna, kommer på olika förvirrande namn för att vi ska verka smarta.
Övertala oss själva att vi kan, att det vi gör funkar.
Men allt vi gör, i hopp om att allt ska bli bra, att utvecklingen ska gå framåt.
Misslyckas vi något så extremt.
Det finns dock ett ämne jag kan diskutera om och prata om i evigheter.
Människan.
Vår utveckling. Allt.
Enligt min åsikt, är människan ett svin.
Vår art har hittills bara förstört.
Vi skapar orättvisor, konflikter mellan varandra som vilar i luften.
Varför är det krig? Vad utlöste dom?
Varför är så många djurarter utrotningshotade?
Miljökatastrofer? Alla föroreningar? Utsläpp?
Men kom igen, tänk efter lite.
Människan är ju skyldig till allt detta!
Vår art söker tillsfredställelse, överallt. När vi fått det, så söker vi efter ny.
Vi är sådana egoister. Vi är så respektlösa mot andra människor i vår närhet, mot samhället.
Men egentligen så kan jag inte säga så mycket. Jag är också en människa.
Kan verkligen skämmas över att vara det ibland.
En fråga som lurar i huvudet hela tiden, när ska människan börja tänka efter?
Och ta ansvar för sina handlingar?
Hmm.. Detta skulle ju bli en text jag skulle visa för en lärare.
Tror han skulle suckat, idiotförklarat mig sen gå.
Överväger om jag ska visa detta.
Detta blev ju bara en text om mina åsikter som jag spytt ut och låtit fingrarna dansa över tangentbordet.
Aja. Taskig dag för att försöka vara smart.
Bit mig.
Kan. Kan. Kan.
Jag må vara liten och ledsen.
Men jag kan.
Jag kan skriva en uppsats om Europa.
Men jag finner ingen anledning till att ödsla energi på ett sånt värdelöst ämne som knappt rör mig i ryggen.
Jo, jag har en anleding.
Då kan betygsättarna läsa den.
Få bra betyg i svenska i allafall.
Bra. Bra. Stora. Höga.
Betyg.
Fast det finns inte så mycket att skriva om Europa.
Visst det finns ju floder, hav, länder, EU, klimat, inversteringar, industrier och allt sånt.
Men egentligen, vem har någon glädje av att veta det?
Man blir ju bara deprimerad av att se så tydligt hur världen går åt fel håll.
Vi försöker, hittar på de konstigaste sakerna, kommer på olika förvirrande namn för att vi ska verka smarta.
Övertala oss själva att vi kan, att det vi gör funkar.
Men allt vi gör, i hopp om att allt ska bli bra, att utvecklingen ska gå framåt.
Misslyckas vi något så extremt.
Det finns dock ett ämne jag kan diskutera om och prata om i evigheter.
Människan.
Vår utveckling. Allt.
Enligt min åsikt, är människan ett svin.
Vår art har hittills bara förstört.
Vi skapar orättvisor, konflikter mellan varandra som vilar i luften.
Varför är det krig? Vad utlöste dom?
Varför är så många djurarter utrotningshotade?
Miljökatastrofer? Alla föroreningar? Utsläpp?
Men kom igen, tänk efter lite.
Människan är ju skyldig till allt detta!
Vår art söker tillsfredställelse, överallt. När vi fått det, så söker vi efter ny.
Vi är sådana egoister. Vi är så respektlösa mot andra människor i vår närhet, mot samhället.
Men egentligen så kan jag inte säga så mycket. Jag är också en människa.
Kan verkligen skämmas över att vara det ibland.
En fråga som lurar i huvudet hela tiden, när ska människan börja tänka efter?
Och ta ansvar för sina handlingar?
Hmm.. Detta skulle ju bli en text jag skulle visa för en lärare.
Tror han skulle suckat, idiotförklarat mig sen gå.
Överväger om jag ska visa detta.
Detta blev ju bara en text om mina åsikter som jag spytt ut och låtit fingrarna dansa över tangentbordet.
Aja. Taskig dag för att försöka vara smart.
Bit mig.
