flaskbotten

Tänk Emma. Tänk.
Klockan tickar.
Allting går.

Ångesten kommer.
Sakta.
Snart, snart, snart.
Åh jag hälsar ångesten välkommen!

Samma som innan.
Tänk Emma. Tänk.
Ärren lyser.
Tittar. Tittar.
Det är vackert. Fast ändå så fruktansvärt plågsamt att vila blicken på.
Ändå gör jag det så ofta.

Jag är en spelpjäs i ditt spel.
Ditt egna game.
Jag tror att du är imponerad av dig själv, vad du kan göra.
Hur förvirrad och förstörd du kan göra en fjortonåring med hjälp av några meningar, hjärtan och smileysar.
Allt det där som inte betyder någonting egentligen.

Ditt namn ekar mellan hörnen.
Han utalar ditt namn vackert.
Men med ilska i rösten.
Han är nog svartsjuk.

Tänk Emma. Tänk.
Det är bara en lek.
Förstå att det inte betyder någonting.
Jag vill tro.
Hoppas.
jag kommer aldrig sluta hoppas.

Men återigen.
Tänk Emma. Tänk.
Han är blott en i mängden av alla män som förstört dig.
Och han är på god väg att bli mästaren.
För han kommer döda mig.