Sluta andas

Fan.
Det enda stället jag känner mig trygg på.
Med den enda människan jag kan slappna av med.
Må bra.
Då kommer han.

Detta händer inte.
Nej.
Han är inte här.
Försvinn.

Sluta andas på mig.
Sluta stirra.

Vill bara springa till den fantastiska människan, men vågar inte.
Hur skulle han reagera?
Skulle han bett mig gå?
Dra åt helvete?
Eller skulle han bara kramat mig och viskat att allt blir bra, att han inte finns?
Jag vågar inte ta reda på det.

Vad gör jag nu?
Kan inte säga något.
Är paralyserad.

Sluta andas. Sluta titta. Sluta peka. Sluta le.
Du finns inte. Okey?
Han finns inte.
Förstå det Emma förfan.
Väx upp.

Men han är här.
Han speglar sig i teven och blåser mig i nacken.
Han är här.
Och han låter mig inte vara ifred.
En dag, en timme, en minut.
Är allt jag begär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0