flaskbotten

Det har börjat igen.
Kul grej från början.
Pirret i magen kom tillbaka, hans blickar gjorde mig nervös, osäker, glad och rädd.
Lite för glad så dom negativa känslorna spolades iväg.

 

Jag gör allt han ber om, kan inte stå emot.
Han ser nog det som en kul grej, se vad man kan få mig att göra.

Och när det gäller hans böner, då blir alla besvarade.

 

Jag är fast.
Jag gör allt för honom, och det skrämmer mig.
Det skrämmer att han har sån kontroll över mig.
Det som är värst är att jag börjar tycka om honom.
Tycka om att jag slipper ta ansvar för mig själv på nätterna för då bestämmer han.

 

Ingen demon. Inget huvudspöke.

En riktig man.

 

Han kommer bli min död.