När jag inte vet
När jag inte vet.
När jag inte känner någon livsglädje alls.
Då det inte finns någonting som förenklar de ångestfyllda dagarna.
Då existerar inget, förutom min demon.
För han finns alltid där.
När han ler mot mig, blir jag livrädd.
Men jag känner mig ändå trygg.
För jag vet att han inte lämnar mig.
Hur dåligt jag än mår, vad jag än gör för skit.
Så finns han alltid kvar.
När jag inte vet.
När jag inte känner någon livsglädje alls.
Då det inte finns någonting som förenklar de ångestfyllda dagarna.
Då existerar inget, förutom min demon.
För han finns alltid där.
När han ler mot mig, blir jag livrädd.
Men jag känner mig ändå trygg.
För jag vet att han inte lämnar mig.
Hur dåligt jag än mår, vad jag än gör för skit.
Så finns han alltid kvar.
ångest ångest ångest
fan.. ångest ångest ångest.
den dödar mig.
sitter i skolan, försöker jobba men inget går.
han står bakom mig och andas mig i nacken, men jag ser honom stå framför mig.
snälla.. gå här ifrån.
ett par minuter utan dig är allt jag begär.
du förstör så jävla mycket.
alla dessa nätter utan sömn, hoppet om att dagen ska gå utan att ha dig vid min sida.
jag orkar inte med dig längre.
men vad jag än gör så försvinner du inte...
snälla, fina, älskade demon.
lämna mig ifred.
av tortyrredskapen du använde
Dina fingrar smeker min ruttna kropp.
Att vara naken inför dig en sista gång.
Känna din blick tränga sig in till mitt värsta jag.
Det svider.
Men jag älskar dig.
För som du sa.
Det kommer alltid vara du och jag.
Min älskade demon.
Så blind av slagen.
Av tortyrredskapen du använde.
Dina fingrar smeker min ruttna kropp.
Att vara naken inför dig en sista gång.
Känna din blick tränga sig in till mitt värsta jag.
Det svider.
Men jag älskar dig.
För som du sa.
Det kommer alltid vara du och jag.
Min älskade demon.
Så blind av slagen.
Av tortyrredskapen du använde.
Förgiftad själ
Du lämnar mig aldrig.
Försvinner inte..
Aldrig.
Kommer du stå bredvid mig resten av mitt såkallade liv?
Eller kommer du släppa ditt bittra grepp om min förgiftade själ som du lett mot och givit smärta?
Du lämnar mig aldrig.
Försvinner inte.
Aldrig.
Kommer du stå bredvid mig resten av mitt såkallade liv?
Eller kommer du släppa ditt bittra grepp om min förgiftade själ som du lett mot och givit smärta?
du finns inte
Du finns inte. Du finns inte.
Huvudet mellan knäna.
Handflatorna som slår mig på tinningen.
Du finns inte. Du finns inte.
Skriker.
Reser mig häftigt upp.
Vänder mig om.
Och där står du.
Vacker som en dag.
Du finns inte. Du finns inte.
Du finns inte. Du finns inte.
Huvudet mellan knäna.
Handflatorna som slår mig på tinningen.
Du finns inte. Du finns inte.
Skriker.
Reser mig häftigt upp.
Vänder mig om.
Och där står du.
Vacker som en dag.
Du finns inte. Du finns inte.
Trettonde October
Helvete.
Trettonde October.
Den dagen jag fruktar mest av allt under året, är just den trettonde.
Nu är den här.
Trettonde October.
Den dagen jag fruktar mest av allt under året, är just den trettonde.
Nu är den här.
13 October 2008.
Då tog en man min kropp.
Då tog en man min kropp.
Och tog min själ med sig.
Titta dig i ögonen och le
Du är här igen.
Du lutar huvudet mot min axel och andas tungt.
Du lutar huvudet mot min axel och andas tungt.
Varje andetag du tar, ger mig en tår.
För dom andetagen bekräftar att du finns.
För dom andetagen bekräftar att du finns.
Jag måste bli av med dig.
Snabbt som fan.
Jag ska göra så som två människor har sagt till mig att göra:
Jag ska göra så som två människor har sagt till mig att göra:
''Ställ dig upp, titta honom i ögonen och le! Samtidigt som du säger till honom att han inte finns''
Men jag kan inte.
Jag är inte stark nog än för det.
Jag är inte stark nog än för det.
Blir jag någonsin tillräckligt stark för att kunna le mot dig?
Veta att du inte finns?
Att det bara är hallucinationer?
Veta att du inte finns?
Att det bara är hallucinationer?
Det återstår att se.
jävla fitta
Det är så jävla skönt att inte ha falska människor i ens liv längre!
Alltså, fattar inte att jag har kunnat leva så i ett år.
Herrejösses.
Falska jävla människor som snackar så jävla mycket skit, som man trodde man kunde lita på kan verkligen dra åt helvete.
Men tur som fan är det att dom hittar dit alltså.
Dra ned dit med dig själv och dina jävla lögner och se fan till att stanna där.
För jag är fan värd bättre!
Jag måste be dig om en sak
Jag måste be dig om en sak.
Trots allt du har gjort.
Dra åt helvete.
Jag behöver faktiskt inte detta.
Men du lever på mina ekande skrik i mörket.
En ond vind skakar.
Och jag vet precis.
Att det är du.
På en grusväg vid fältet.
Står du och ler.
Oranga lamm går tysta förbi.
När ängeln dör.
Du skrapar dina rutor igen.
Medan stan förblöder.
Du är stolt.
För du har äntligen lyckats.
Grattis.
Du har brutit ned det sista som var kvar av mig.
Jag måste be dig om en sak.
Trots allt du har gjort.
Dra åt helvete.
Jag behöver faktiskt inte detta.
Men du lever på mina ekande skrik i mörket.
En ond vind skakar.
Och jag vet precis.
Att det är du.
På en grusväg vid fältet.
Står du och ler.
Oranga lamm går tysta förbi.
När ängeln dör.
Du skrapar dina rutor igen.
Medan stan förblöder.
Du är stolt.
För du har äntligen lyckats.
Grattis.
Du har brutit ned det sista som var kvar av mig.
snälla älskade mig själv
Kan du ge mig en minuts frihet.
Snälla.
Utan dina skrik.
Långt bort härifrån.
Jag tänker inte ställa mig ner på knä för mig själv.
Men snälla.
Älskade mig själv.
Kan du lämna mig ifred?
Kan du ge mig en minuts frihet.
Snälla.
Utan dina skrik.
Långt bort härifrån.
Jag tänker inte ställa mig ner på knä för mig själv.
Men snälla.
Älskade mig själv.
Kan du lämna mig ifred?
BARA SKUGGORNA I DAMMET HADE TID
Han tittar.
Vart jag går, i försök för att vara ensam, misslyckas jag.
För han står alltid bakom mig.
Vartenda steg jag tar, noterar han.
Och följer efter.
Min älskade demon och jag, vi har skapat ett nytt liv.
Där bara vi existerar.
Långt ifrån verkligheten.
Men det gör inget, för jag är ju aldrig ensam.
Begäret har sakta domnat bort.
Att få vara ensam med bara mig själv.
Långt ifrån dig.
Men nu överlever jag knappt utan dina ord ekandes, dina steg som bara jag ser, hur du ler och säger att det är bara vi nu.
Längre bort från denna värld kommer vi inte.
Vi står bortom dimman, vid ett vägskäl.
Han gick före och visade vilken väg jag skulle föra min ruttna kropp till.
Jag följde efter.
Han tog mig till en plats, där bara skuggorna i dammet hade tid.
Han tittar.
Vart jag går, i försök för att vara ensam, misslyckas jag.
För han står alltid bakom mig.
Vartenda steg jag tar, noterar han.
Och följer efter.
Min älskade demon och jag, vi har skapat ett nytt liv.
Där bara vi existerar.
Långt ifrån verkligheten.
Men det gör inget, för jag är ju aldrig ensam.
Begäret har sakta domnat bort.
Att få vara ensam med bara mig själv.
Långt ifrån dig.
Men nu överlever jag knappt utan dina ord ekandes, dina steg som bara jag ser, hur du ler och säger att det är bara vi nu.
Längre bort från denna värld kommer vi inte.
Vi står bortom dimman, vid ett vägskäl.
Han gick före och visade vilken väg jag skulle föra min ruttna kropp till.
Jag följde efter.
Han tog mig till en plats, där bara skuggorna i dammet hade tid.
Rubrik
Free the dungeons of the innocent
The king will kneel
And let his kingdom rise.
Free the dungeons of the innocent,
The king will kneel,
And let his kingdom rise.
le igen
Du är vacker.
Unik.
Helt underbar.
Du får mig att le.
Känna glädje igen.
Det var många år sen jag kände så.
Mina känslor för dig bara växer sig allt starkare
Men jag vet att du inte känner detsamma.
Det gör mig livrädd.
livets gång
Jag har inga fler ord att ge dig,
Låt tiden flyga iväg,
Återvänd till nuet när du kan se klart,
Please don't make a fool of me.
Här sitter man,
Med musikens toner som sällskap,
Dova ord ekar,
Ingen logik.
Någonstans i en källa,
Som ingen finner,
Finns något extraordiärt.
Hitta vägen dit,
Är själva livets gång.
Jag har inga fler ord att ge dig.
Låt tiden flyga iväg.
Återvänd till nuet när du kan se klart.
Please don't make a fool of me.
Här sitter jag.
Med musikens toner som sällskap.
Dova röster ekar.
Ingen logik.
Någonstans i en källa.
Som ingen finner.
Finns något extraordiärt.
Hitta vägen dit.
Är själva livets gång.
Är det värt det?
''Forever yours.
Mot oändligheten och vidare.''
Kommer du ihåg det?
Att jag en gång var en stor del av ditt liv.
Att jag en gång var en stor del av ditt liv.
När det bara var du och jag.
Mot denna värld.
Mot denna värld.
Vi söker tillbaka.
Söker efter vår försvunna tid.
Letar.
Utan resultat.
Ska vi låta varann gå vidare?
Eller fortsätta på denna stigen som vi båda vet vart den slutar?
Är det värt detta?
Eller fortsätta på denna stigen som vi båda vet vart den slutar?
Är det värt detta?
Vi kan våra datum perfekt.
Men att skriva dem,
Men att skriva dem,
Skulle bara väcka allt.
Väcka honom igen.
Och det vet du.
Väcka honom igen.
Och det vet du.
And now what?
Ångesten kryper närmre.
Känner dess kraft som blir allt starkare.
Vrider och vänder på mig.
Ingenting hjälper.
Ingenting hjälper.
Tillbaka på ruta ett.
Ännu en gång.
Ännu en gång.
Andas. Andas. Andas.
Handen på magen och känner hur bröstkorgen lyfts upp,
I ett djupt andetag.
Håller andan.
Paniken som borde växt och smärtan som borde kommit.
Dök aldrig upp.
Paniken som borde växt och smärtan som borde kommit.
Dök aldrig upp.
and back again
Kan du ge mig en minuts frihet.
Snälla.
Utan dina skrik.
Långt bort härifrån.
Långt bort härifrån.
Jag tänker inte ställa mig ner på knä för mig själv.
Men snälla.
Älskade mig själv.
Kan du lämna mig ifred?
My hero burns, and it feels like I'm free
There goes my hero,
And I watch him burn,
With a big smile on my face.
And I watch him burn,
With a big smile on my face.
Dödens vindpust
Det svider.
Sticker.
Dina skrik som ekar bland trädens kraftiga grenar.
Sticker.
Och bränner.
Dina skrik som ekar bland trädens kraftiga grenar.
Redo att försvara sig.
För dödens vindpustar.
Dina ögon.
Som har sett.
Som har sett.
Och lärt.
Hur man förgör en oskyldig människa på det mest bittra sätt.
Hur man förgör en oskyldig människa på det mest bittra sätt.
Det ljusnar ibland.
För en kort sekund.
Ett andetag hinns med.
Men ett räcker inte långt.
Jag ser mig själv i flaskans lena botten.
En droppe ålar omkring.
Själv.
Instängd.
Instängd.
Det är vackert på nåt sätt.
Men det var då.
Nu svider det inte.
Eller sticker.
Eller bränner.
Eller bränner.
Du kan inte försvara dig längre.
Du har lärt ut den svarta konsten.
Och förstör.
Och förstör.
Det ljusnar inte längre.
Nu är det inte vackert.
För droppen finns inte kvar.
Dödens vindpustar kommer.
Ingen kan försvara sig.
Vi dras ned till ett svart rum.
Fullt av smärta.
Skrik och skuggor.
Där vi blottar oss för dom.
Blir smekta av dem.
Och sakta förintas av deras smekingar som är i form
av läder piskandes mot våra nakna kroppar.
jag hatar dig.
jag hatar mig själv för att jag tycker om dig.
jag hatar mig själv för att jag tycker om dig mer och mer för varje minut som går.
trots alla blåmärken jag fått av dig.
trots alla tårar jag fält pga dig.
Jag hatar mig själv för att jag tycker om dig.
Jag hatar mig själv för att jag tycker om dig mer och mer för varje minut som går.
Trots alla blåmärken jag fått av dig.
Trots alla tårar jag fält pågrund av dig.
Så det enda jag vill är, att vara nära dig.
